Pälsis & Basse

Idag välkomnar vi två nya familjemedlemmar:

Lord Pälsebub Den Allsmäktige a.k.a Pälsis

Greve Fido von Barabass Den Äldre a.k.a Basse

All Heil Lars Ulrich

Okej, jag är inte som många andra. Jag åller Lars högt som en av de mest inflytelserika trummisarna i metalhistorien, och hans insats på vissa Metallicaplattor är helt makalös. Men han borde fan gå i mediaträning. Följande står att läsa på Blabbermouth News:

Lars Ulrich told The Pulse of Radio that he believes one reason for METALLICA's continued success is the bond the band has with its fans: "The main thing really is just the fans. How do you communicate with your fans, how do you get the music to the fans, how do you offer your fans the best METALLICA experience that you can? And I'd like to think that METALLICA, over the years, we kind of float around in our own little bubble. We do things our way, and sometimes we take some chances, and sometimes we play it safe and sometimes we're on the frontlines and sometimes, you know, we're on the second wave or whatever. But we kind of do it, you know, in our own little bubble."

VA?

Till sist:
LIKA SOM BÄR?

Yngwie Malmsteen?

Lars Ulrich?

Jailbreak is back!

Julsopor?

Ok, varför heter soppåsarna på SJ-tågen såhär?:

Tänk om de skulle göra sopsäckar också. Vad skulle de heta? Polynova-Tomten?

Chrome Division 6/9

Tyckte det var värt ett blogginlägg.

I lördags hände det äntligen. Chrome Division live på John Dee i Oslo.

Det var en lång tids väntan och peppande som kulminerade i den sjukt varma, trånga, svettiga och av norrmän överfulla lokalen på Torvgata. Iklädd obligatoriskt Dimmu-linne och utrustad med två lika stora Chrome-fans kunde det inte bli annat än succé.

Förbandet Black Dize mäktade med värdighet med att höja stämningen i lokalen, och efter deras gig var det dags att inta position framme vid scen för att vänta. Och vänta fick vi. Länge. Lite väl länge, det borde kunnat roddas snabbare tycker man. Men när ridån (ja det fanns en sån :-) väl gick upp och skenet av de oräknerliga bländarljusen fick mig att för ett ögonblick tänka på ett solarium eller två, spelade det ingen roll längre.

Det var fullt ställ från första till sista riff. Inget att klaga på vare sig vad gäller tighthet eller låtval (även om lite mer fokus på första plattan hade välkomnats, då nummer två inte helt satt sig än), och det slår mig att Eddie nog måste vara en av de absolut mest solklara frontfigurerna i hårdrockshistorien. Publiken är helt i hans våld under varenda sekund av spelningen, och med uppbackning av de andra (främst Björn) trollbinds vi fullkomligt i en dryg timma. 

Inget kan förta upplevelsen, inte ens den s.k fotografen som knuffas och knör och skriker "Ar det mulig till og flytte på sej?" precis innan (kom i tid för fan) eller den uppenbart grälsjuke kostymnissen som fångar samma t-shirt som jag efteråt.

Bland höjdpunkterna bör nämnas Serial Killer (riktig hit-stämning), Booze Broads and Belzebub och det kaxigt självklara i att som första extranummer spela We Want More. Fast allra djupast etsat i minnet är ändå 'Hate'. Det är nåt med den låten....

Riktigt kul var också merchkillen som vinkar åt mig och säger att Du är från sverige va? Ja jo. Mmm, visste väl det, den där tatueringen har jag sett på internet.

Nu har den förresten även fått hedersplats på internet: http://www.chromedivision.com/Gallery/ChromeDivision%202008/index.html

I am the Egg-Man

Vi fick frukost imorse. Kolla vad glada vi blev!